- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
195

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 60. Flykten till Egypten. Medeltida folksägen, berättad av Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han slet sina kläder av förtvivlan och tryckte ansiktet
mot marken. Han var hopplös som en man med ett dödssår
i hjärtat.

Kvinnan satt upprätt med händerna knäppta över
knäna. Men de blickar hon kastade utåt öknen talade om en
tröstlöshet utan gränser.

Palmen hörde, att det vemodiga suset i dess blad blev
allt starkare. Kvinnan måtte också hört det, ty hon vände
sina ögon uppåt mot trädkronan. Och i detsamma lyfte hon
ovillkorligen sina armar och händer.

»O, dadlar, dadlar!» ropade hon.

Det låg så stor längtan i rösten, att den gamla palmen
skulle önskat, att den ej varit högre än ginsten, och att dess
dadlar varit så lätt åtkomliga som törnbuskens nypon. Den
visste nog, att dess krona hängde full av dadelklasar, men
hur skulle väl människor kunna nå upp till en sådan
svindlande höjd?

Mannen hade redan sett, hur oåtkomliga dadelklasama
hängde. Han lyfte ej en gång huvudet. Han bad hustrun,
att hon ej skulle längta efter det omöjliga.

Men barnet, som tultat omkring för sig själv och lekt
med stickor och strå, hade hört moderns utrop.

Den lille kunde väl ej tänka sig, att hans moder ej
skulle få allt hon önskade. Så snart man talade om dadlar,
började han stirra på trädet. Han funderade och grubblade,
hur han skulle få ned dadlarna. Hans panna nära nog lade
sig i veck under de ljusa lockarna. Äntligen flög ett
småleende över hans ansikte. Han hade funnit ut medlet. Han
gick fram till palmen och smekte den med sin lilla hand och
sade med ljuvt barnslig* röst: »Palm, böj dig! Palm, böj dig!»

Men vad var nu detta, vad var detta? Palmbladen
susade, som om en orkan farit genom dem, och uppför den långa
palmstammen steg rysning på rysning. Och palmen kände,
att den lille var den övermäktig. Den kunde ej motstå
honom.

Och den bugade med sin långa stam inför barnet, såsom
människor buga sig inför furstar. I en väldig båge sänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free