Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 64. *Sankt Georg. Av Ebba Westberg - 65. Hösåtarna. Av Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är han, som rider till strid så varm,
att han dristar att livet våga.
Det är han, som är rättens skyddande arm
och vredens hämnande låga.
Det är han, som skall visa, var vägen går,
när de unga i härnad draga.
Hans äventyrsritt har flammande spår,
hans bragd är seklernas saga.
Men den sagan diktas på nytt igen
av var ung och brinnande själ.
Är världen ej full av drakar än?
Yem vill med och slå dem ihjäl?
Yem vill välja sin plats, där kampen står?
Yem vill viga den svage sitt svärd?
Blott den kan ge draken banesår,
som bjuder ett liv till gärd.
Men Sankt Georg rider ännu sin ritt
genom vildskogens tätaste snår.
En blommande gren har snöat vitt
och skakat dagg i hans hår.
Hans muntra gångare går som i dans,
han rider med lansen höjd,
och hans ynglingapanna har tjusning och glans
av kommande segrars fröjd.
Ebba Westberg.
65. Hösåtarna.
Det var en gång för länge sedan en ljus midsommarnatt,
då allt gräset doftade och hela skogen stod vaken.
Tjuv-Kaj-sas pojke, som hade smugit sig ned till herregården för att se
folket dansa, kom ensam ute på gärdena. Ensam hade han
också fått stå hela kvällen vid loghörnet ett långt stycke från
de andra, ty ingen brydde sig om honom, och ingen talade
någonsin ti il honom, så vida det inte gällde att gripa honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
