- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
240

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 72. Den lilla flickan med svavelstickorna. Av H. C. Andersen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

julgran. Den var ännu större och mera utstyrd än den
hon hade sett genom glasdörren hos den rike köpmannen
förra julen. Tusentals ljus brunno på de gröna grenarna,
och mångfärgade bilder, lika dem, som pryda bodfönstren,
sågo ned på henne. Den lilla sträckte båda händerna mot
himmelen — då slocknade tändstickan. De många julljusen
stego högre och högre. Hon såg, att de nu hade blivit klara
stjärnor. En av dem föll och gjorde en lång eldstrimma på
himmelen.

»Nu dör någon!» sade den lilla, ty gamla mormor, som
var den enda, som varit god mot henne, men nu var
död, hade sagt: »När en stjärna faller, går en själ upp
till Gud.»

Hon strök åter en tändsticka mot muren. Den lyste
runt omkring, och i skenet stod den gamla mormodern så
ljus, så strålande, så mild och god.

»Mormor!» ropade den lilla, »ack, tag mig med dig!
Jag vet, att du är borta, då tändstickan slocknar, borta
liksom den varma kaminen, den präktiga gåssteken och den
stora, härliga julgranen!» Och hon strök hastigt eld på
alla de övriga tändstickorna, som voro kvar i bunten, ty
hon ville riktigt hålla kvar mormor. Och tändstickorna
lyste med en sådan glans, att det var ljusare än på ljusa
dagen. Mormor hade aldrig förr varit så vacker, så stor.
Hon lyfte den lilla flickan upp på sin arm, och de flögo
i glans och glädje så högt, så högt. Och där fanns ingen
köld, ingen hunger, ingen ångest — de voro hos Gud.

Men i hörnet vid huset satt i den kalla morgonstunden
den lilla flickan med röda kinder, med ett leende kring
munnen — död, ihjälf rusen den sista aftonen på det gamla
året. Nyårsmorgonen rann upp över den döda flickan, som
satt där med tändstickorna i knäet. En bunt av dem var
nästan uppbränd. »Hon har velat värma sig», sade man.
Men ingen visste, hur mycket vackert hon hade sett, i vilken
glans hon med gamla mormor hade gått in till nyårsglädjen.

H. C. Andersen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free