Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 74. Sampo Lappelill. En saga från Lappland. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avstånd färgades röd på den mörka, dystra toppen av
Raste-kais, som han ej sett på länge. Strax rann det honom ånyo
i hågen, hur rysligt förtjusande det vore att på långt
håll se fjällkungen.
Sampo begrundade saken hela dagen och halva
natten. Han skulle sova men kunde icke. »Nej», tänkte
han, »det vore då alldeles för märkvärdigt att en gång få
se fjällkungen!» Och vid det han tänkte och tänkte, kröp
han slutligen helt tyst ur renfällen, där han låg, och ut
genom dörrhålet. Det var så kallt, att stjärnorna gnistrade
och snön knarrade under fotterna. Men Sampo Lappelill
var ingen klemig karl, och sådant bekymrade honom icke
det minsta. Dessutom hade han skinnjacka, skinnbyxor,
lappskor, skinnmössa och skinnvantar. Så utrustad såg han på
stjärnorna och undrade, vad han nu skulle göra.
Då hörde han ej långt därifrån sin lilla ren skrapa i
sDön. »Än om jag skulle köra en smula?» menade Sampo.
Sagt och belagt! Sampo spände renen för pulkan,
som han var van att göra, och åkte ut med en vinande fart på
det stora, ödsliga snöfältet. »Jag vill köra ett litet stycke
mot Rastekais, bara ett litet stycke», tänkte han för sig
själv. Och så bar det av över den frusna älven och sedan
åter upp på den andra stranden av Tana, och då var Sampo
på konungariket Norges område, eftersom Tana älv utgör
gränsen. Men det begrep icke Sampo.
Du, som läser denna saga om Sampo Lappelill, har
du någonsin sjungit: »Spring, min snälla ren»? Känner du
den präktiga visan av den käre, gode biskop Franzén, som
hela Sverige och héla Finland älskar, och har du sett
titelbladet på fjärde delen av hans sköna visor? Där ser man
lappgossen köra med sin ren över snön, och det är just
Sampo Lappelill. Just så satt också han och sjöng för sig
själv:
»Dagen är så kort,
vägen är så lång;
spring du vid min sång,
låt oss skynda bort!
Här är ingen ro,
här blott ulvar bo.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
