Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 77. Ellidas saltlast. Av Zacharias Topelius - 78. *Min moder. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtminstone ej på många år — förråda sitt fruktlösa letande
efter Ellidas saltlast.
,Men pengarna förde han lyckligt fram och fick i
belöning den oerhörda summan av tio riksdaler banko. Och
tiden lärde honom, som mången annan, att binda fantasiens
vingar, när de flyga för långt utom verklighetens gräns...
men icke att, som mången annan, klippa för alltid deras flykt.
Zacharias Topelius.
78. Min moder.
På graven.
Var finns en kärlek, som intill döden
står oförändrad i alla öden,
som, lik Guds ängel, oss övervakar
och fordrar intet men allt försakar?
På denna jorden finns endast en,
en moders kärlek är det allen’.
Allt band är själviskt, som hjärtat binder:
den kyss, som bränner på brudens kinder,
den hulda famn, som en syster räcker,
den späda arm, som oss barnet sträcker,
vår bäste vän har en lön sig drömt,
en moder ensam har det förglömt.
När minnes hon i de långa åren
den tunga smärtan, den heta tåren,
sin ungdoms vår, som ej fås tillbaka,
och dagens möd-a och nattens vaka
för detta barn, som hon älskar mer,
ju mer hon allt för dess lycka ger?
Och vem kan giva, vad hon oss skänker?
Den första tanke, som barnet tänker,
den första bön, som dess läppar stamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
