Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 78. *Min moder. Av Zacharias Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den första kärlekens rena flamma,
den första maning för rätt och dygd,
för sanning, frihet och fosterbygd.
Och vi, vad giva vi henne åter?
Ack, mången sorg, som hon ömt förlåter,
vår svala kärlek, åt flera delad,
vår omsorg, ofta förströdd, förfelad.
Ej ens vår åsyn är hennes tröst,
hon lämnas ensam i livets höst.
Och dock hon följer med sina tankar
det vilsna barn, som i världen vankar,
och hennes bön som en ängels fackla
går klar framför oss, när stegen vackla,
och lyser vägen med Kristi tro
och banar stigar och bygger bo.
Välsignad vare en sådan moder!
O, det är sötma i tårefloder,
det är en hugnad för alla tider
att i det själviska livets strider
få rota sig vid en sådan barm
och av dess kärlek få kyssas varm.
Så löna, Gud, vad ej vi förmådde!
Det var ditt frö hon i tiden sådde,
det är din kärlek, den evigt höga,
som speglar sig i en moders öga,
och därför känns, som en sol gått ner,
när detta öga ej strålar mer.
Zacharias Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
