Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 79. Zacharias Topelius på Björkudden. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79. Zacharias Topelius på Björkudden.
Snabbt förflöto Zaches skolpojksår. Redan vid 15 års
ålder tog han studentexamen. Därpå följde studietiden vid
universitetet. Där blev han längre fram anställd som
professor i historia. Denna befattning var honom mycket
kär. Historien var hans älsklingsstudium, och studenterna
trivdes han så väl med. De å sin sida lärde sig att år från
år mer älska och vörda den Iblide, varmhjärtade läraren.
Men det var ej blott bland studenterna och kamraterna i
Hälsingfors Topelius hade vänner, utan sådana hade han
vunnit i hela Finland, ja Skandinavien genom sitt
författarskap: sina historiska romaner och noveller, däribland
»Fält-skärns berättelser», sina dikter samt sina sagor och
berättelser för barn.
Då Topelius uppnått sextio år, beslöt han att taga avsked
från sitt ämbete och helt ägna sig åt författarskap. Och
som han visste, att han i Hälsingfors omöjligt skulle kunna
få den arbetsro och det lugn han behövde — på senaste tiden
riktigt slets man om honom där —, bestämde han sig för
att flytta ut på landet. Efter något sökande fann han just
en sådan plats, som han önskade. Björkudden hette den
vackra, vita villan, som låg där så härligt vid en bukt av
Finska viken, omgiven av höga granar och hängbjörkar.
På våren 1879, just då björkarna fått sin fagra skrud
och gullvivor och liljekonvaljer doftade i skog och på äng,
liyttade Topelius med hustru och döttrar ut till sitt nya
hem. Hur njöt han ej av att åter få leva ute i naturen,
att ha träd, blommor och fåglar omkring sig! Tankarna
gingo tillbaka till det älskade barndomshemmet, till den
soliga vindskammaren på Kuddnäs.
»I fjärran såg han då sitt fönster glimma,
i fjärran ser han barndomshemmet än
i tårars glans, som en begråten vän,
stå solbelyst i årens aftondimma.»
Ett årtionde förut hade Topelius’ mor gått bort, den
goda »gamla doktorinnan», de sjukas och lidandes vän runt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
