Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen - 79. Zacharias Topelius på Björkudden. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja högtidlighålla bemärkelsedagarna i Topelius’ liv. Och
hans sjuttionde födelsedag, den 14 januari 1888, beredde man
sig en längre tid förut att fira överallt i Finland. Stilla
och ödmjukt mottog skalden allt det pris och lov, som
höjdes till hans ära, och på själva den stora festen i
Hälsing-fors vände han tankarna och sinnena bort från sig själv
till dem, som han kallade »de glömda arbetarna». »Denna
dag skall snart förgätas», sade han, »men om I viljen
behålla ett varaktigt intryck därav, så stiften då, jag vill
icke säga en förening, men en vänkrets, som ihågkommer
de glömda arbetarna. Icke för att det är någon olycka att
arbeta glömd; domaren finnes, och lönen finnes i eget bröst.
Men ett människohjärta behöver dock något deltagande,
behöver se någon vänskap, något erkännande för att kunna
arbeta med glädje och hysa hopp. Jag tänker det vore
möjligt, att några skulle förena sig att varje år uppsöka
en eller annan av dem, som arbeta i skuggan, en eller
annan av dessa kärleksfulla, självförsakande glömda, och skicka
dem en enkel hågkomst — vad som helst.
Jag har fått erkännande nog och mer än nog, men
kommen ihåg de glömda arbetarna!»
Den dagen lades också grunden till en fond, varav
räntan sedan årligen utbetalats till fattiga gamla
folkskollärare och folkskollärarinnor.
Sommaren 1896 vistades Topelius en tid i Visby. Då
han på hemvägen besökte Stockholm, möttes han vid
ankomsten till Riddarholmskajen av en väldig skara barn och
ungdom, bland vilka de blågula flaggorna vajade.
Stockholms folkskolebarn hade samlats här för att hälsa
sagornas och Fältskärns diktare välkommen. Det blev tal och
sång och blomsterhyllning. Topelius gick fram genom de
täta leden, nickade, klappade en och annan på huvudet och
räckte handen åt dem, som stodo närmast. Men se, då vilja
alla vara med, hundratals händer sträckas fram, och hade
ej lärarna ropat giv akt, hade väl den gamle skalden
blivit alldeles förbi.
Den hyllning, som kom Topelius till del på
70-års-dagen, bleknar inför den, som ägnades honom den 14 januari
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
