Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
- 86. Ett skånskt herregods. För Läseboken av Marie Louise Gagner och Per Holmén
- 87. Från sockerbetan till sockerbiten. För Läseboken av Marie Louise Gagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma skaror av lantmän från olika länder för att bese
godset och särskilt ladugården.
* «
*
Det talas i vår tid mer än någonsin om välsignelsen av
småbruk, 0111 hur viktigt det är, att så många människor
som möjligt få sin egen lilla gård att försörja sig på. Men
alltjämt behöves nog också stora herrgårdar i olika
landsändar. Ty endast de ha råd att göra de dyrbara försöken med
nyheter inom jordbruket. Också ha i många fall
storgodsen varit föregångare, när det gällt att införa nya sätt att
bruka jorden, moderna åkerbruksredskap och förbättrade
kreatursraser. De ha även varit böndernas läromästare i
mejerihanteringen. En del herrgårdar stå som mönster
beträffande jordens skötsel och kreaturens vård.
Många av de skånska herregodsen äro även på annat sätt
prydnader för sitt landskap. De ståta med borgar eller slott,
som räkna sin ålder i århundraden. Med sina väldiga murar,
som trotsat angreppen från våldsammare tider än våra, med
sina tinnar och torn, sina breda vallgravar och åldriga parker
höra de till Sveriges främsta sevärdheter.
Marie Louise Gagner och Per Holmén.
87. Från sockerbetan till sockerbiten.
Den ena sädesåkern efter den andra går man förbi,
när man är ute och vandrar på Skånska slätten, men nästan
lika ofta mötes ögat av väldiga fält med långa rader av
små gröna plantor. Från vägen ser man endast bladen,
som äro ganska stora och påminna om spenatblad. —
Numera finns det väl knappast ett skånskt barn, som icke
känner igen denna växt och vet, att den heter sockerbetan, och
att man odlar den, för att den stora vita roten ger oss
socker. Men vägen från sockerbetan till sockerbiten är lång
och mödosam.
I slutet av april eller början av maj sås betfröna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0362.html
