- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
352

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 87. Från sockerbetan till sockerbiten. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjocknat betydligt. Den ledes nu in i en väldig sluten
sockerkokpanna. Tack vare de små, med tjockt glas försedda
fönstren på kokpannan kan man följa med, hur
sockerkristallerna bildas under kokningen, och se, hur de växa
till efter varje ny tillförsel av sockersaft. Dessutom lägger
man emellanåt ett prov av massan på en glasskiva för att
se, när koket är färdigt. Från kokpannan föres sockermassan
till stora behållare, där den under omrörning avsvalnar.

Men oaktat all bearbetning finns det ännu kvar ett
ämne, som måste bort. Det är sirapen, vilken ger
sockermassan dess mörkbruna färg och en egendomlig bitter smak.
För att bli av med den häller man åter massan i
järncylindrar, som sättas i utomordentligt hastig omsvängning

— 1,000 varv i minuten. Se så märkvärdigt! Se, hur den
bruna randen i cylindern allt mer ljusnar! Då
omsvängningen upphör, är massan nästan vit. Sirapen har slungats
ut åt sidorna och runnit ut genom fina hål på cylindern.

Det är emellertid ännu endast s. k. råsocker man
erhållit, och detta kan man ej använda, ty ännu häftar det
vid massan åtskilligt av den envisa sirapen. Sockret måste
därför raffineras. I sockerraffinaderiet få vi se, hur
råsockret omsmältes, får genomgå ännu ett par reningar och
slutligen kokas om.

Äntligen ha vi då färdig sockermassa. Men denna är
ännu starkt gulaktig. Allteftersom man av massan vill ha
sockertoppar, sockerbitar eller strösocker, behandlar man
den olika.

I första fallet fylles massan i bleckformar,, försedda med
ett litet hål i spetsen. Dessa sättas sedan ned i väldiga
järncylindrar, med spetsarna utåt, varefter cylindrarna få snurra
omkring med väldig fart, så att sirapen slungas ut genom
öppningarna. På det viset bli sockertopparna vita och vackra.
De stötas nu ur formarna, svarvas i tjockändan, så att de
bli släta och jämna, och ställas slutligen på en vagn, vilken
på spår skjutes in i de väldiga torkrummen. Sedan
topparna stått och torkat här några dagar, skjutas de på en vagn
fram till inläggningsbordet, där de få sitt tjocka
pappersomslag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free