- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
351

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 87. Från sockerbetan till sockerbiten. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lass efter hästlass kör in med samma dyrbara vara. Det
behövs duktiga händer och rappa tag för att hinna med så
stora mängder som möjligt varje dag.

Från ladan skyfflas betorna ned i rännor med rinnande
vatten, där de få en första tvättning. Genom ett med
skövlar försett hjul i nedre delen av fabriken lyftas de direkt
från rännan upp i ett stort vattenkar. Inuti detta rör sig
en axel med vingar, som piska på betorna, så att de bli
ordentligt rena. Nu äro de så fina, att sönderskärningen kan
börja. Den är nödvändig, för att man skall komma åt
sockersaften i betorna. Genom en tratt föras dessa ned i en
järncylinder. De övre betorna trycka på de understa och
pressa dem mot en kringsvängande skiva med
sicksackfor-miga knivseggar i bottnen av cylindern. Inom kort ha
betorna blivit förvandlade till s. k. betsnitsel, d. v. s. långa,
tunna strimlor. Vilken kraft det fordras för
sönderskärningen syns bäst därav, att knivarna bli slöa redan efter
några timmar. I fabriken finnas flera arbetare, som inte
ha annat att göra än fila dessa knivar skarpa igen.

Nu gäller det att draga ut sockret ur betsnitseln. Detta
sker genom urlakning med varmt vatten. En trappa upp
i fabriken finna vi två rader stora järncylindrar nedsatta i
golvet och förenade med järnrör. Från
sönderskärnings-maskinen föres snitseln genom en ränna in i cylindrarna,
varmt vatten släppes på, går genom den ena cylindern efter
den andra, tar med sig sockret och kommer ut ur den sista
som en brunaktig, grumlig vätska, vilken hastigt svartnar
i luften. Den kallas råsaft. Återstoden i cylindrarna är
den s. k. betmassan, som blir ett förträffligt kreatursfoder,
när man pressat ut det mesta vattnet. Därför betinga sig
alltid lantbrukarna rätt att hämta tillbaka så mycket
bet-massa, som man kan beräkna skall uppstå på de vitbetor
var och en sålt till fabriken. Den svarta och grumliga
råsaften renas på flera sätt och får så en ljusgul färg.

Men det är ej saft man vill ha utan sockerkristaller,
och därför gäller det att få vattnet i saften att avdunsta.
Detta sker genom inkokning i stora järncylindrar, förenade
genom rör. När saften vandrat genom dessa kärl, har den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free