Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 106. Omberg, »Östergötlands krona». För Läseboken efter R. Fjetterström och Per Holmén - 107. *Östergyllen. Av Sten Granlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rycka de då och då med sig ett stenblock, som frosten förut
sprängt loss. På det viset har vattnet gjort djupa, underbara
urholkningar i bergväggen. Rödgavels grotta är den största.
Den sträcker sig 20 meter in i berget och är vid mynningen
nära 10 meter hög. Vi ro in i grottan. Här inne är svalt och
skönt. Från det tjocka granittaket, som är överdraget med
ett grönt lager av mossa, silar ett evigt regn. Mest storartad
är anblicken där inne under vintern, då »takdroppet» fryser
till is, som antager de egendomligaste former, ja, stundom
bildar hela pelare från tak till golv. Vid fackelsken glänser
denna isinredning i mångskiftande färger och ger hela
grottan ett sagolikt utseende.
Men ingen människa har vågat besöka denna plats under
en västanstorm. Då vräker våg på våg in i grottan och
fyller den från golv till tak. Det dånar och smäller som tusen
skott, när vattnet rusar in i bergets håligheter, och skummet
står som en vit sky utefter hela bergväggen. Den båt, som
råkat in i dessa bränningar, blir alldeles säkert krossad mot
den hårda granitvallen.
Efter R. Fjetterström och Per Holmén.
Så grant står Östergyllen i sommarfager prakt,
och skördarna, de gyllene, de bölja.
Väl hundra vita kyrktorn på slätten hålla vakt
längs insjöstrand, som glittervågor skölja.
Ej finns en nejd så härlig, så solig som vår bygd,
där gamla minnen sova i gröna björkars skygd,
vårt barndomshem, vårt fagra Östergyllen.
Hör, skogen susar sägner från forntids dunkla natt,
ty här bröts tidigt bygd av våra fäder,
som, raka uti ryggen, var herre för sin hatt,
ej väjde fegt för storm och hårda väder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
