Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 109. En norrköpingsfabrik. För Läseboken av Hilda Danielson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alls, ty rummet var fullt av vattenånga, och de elektriska
lågorna lyste matt genom töcknet. Men efter någon minut
upptäckte de, att kring väggarna stodo stora kar. Somliga
voro försedda med tvättmaskiner för ullen, andra innehöllo
någon underligt färgad vätska. I färgkaret låg $tt eller flera
stycken kläde. Het ånga leddes genom karet och satte
vätskan i kokning. Färgen kokas alltså in i klädet.
För att få se tygets vidare behandling måste barnen gå
tillbaka in i beredningen. Ett litet stycke från valkmaskinen
stod en riktigt lustig inrättning. Ett jättestort fat snurrade
runt med otrolig hastighet. »Här regnar det», ropade alla
barnen. »Surren här gör femton hundra slag i minuten»,
upplyste arbetaren, som hade den på sitt ansvar. »Genom
en så hastig rörelse befrias tyget från en mängd fuktighet.
Men ännu fattas mycket, innan tyget blir riktigt färdigt.»
Flera gånger behöver klädet behandlas med varmt vatten,
pressas och skäras i olika maskiner, innan det blir riktigt
fint.
»Men det här är väl färdigt?» frågade en flicka om ett
förtjusande, mjukt, smultronfärgat kläde, som böljade ut
över ett stort bord. »Ja, det skall bara gå igenom den allra
sista maskinen. Det är rullmaskinen. Den viker det skarpa
vecket på mitten av tyget och rullar det i en sådan stor packe,
som vi se i klädesbutikerna. Det där klädet är för övrigt
liksom flera andra beställt till Turkiet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
