Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 110. Kinnekulle och Västgötaslätten. Efter Octavia Carlén, Sven Lampa m. fl. - 111. *Rågen. Av Jeanna Oterdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genomskärning av Kinnekulle från väster till öster.
av denna vidsträckta bergmassa kvar. Varför? Jo, här och
där hade glödande stenmassor brutit fram nr jordens inre,
lagt sig över de andra stenlagren och stelnat till en mycket
hård bergart, som kallas t r a p p. Den frättes icke sönder
av vattnet ntan låg som ett skyddande täcke överst nppe på
Kinnekulle, Halle- och Hunneberg, Billingen, Mösse- och
Ålleberg m. fl. Därpå beror det, att dessa rester ännu finnas
kvar av den stora, för övrigt försvunna bergmassan. De ha
ett förbund mellan de bägge fienderna vatten och eld att
tacka för sin tillvaro.
Efter Octavia Carlén, Sven Lampa m. fl.
111. Rågen.
Rågen susar,
rågen susar,
vinden går i ax och strå,
alla blommor höra på.
Lyss till orden!
»Djupt i jorden
blev jag sådd en dag i höst.
Bonden har sin säkra tröst:
det han ,sår
växer högt en dag i vår.
Jag har sovit under snö,
drömt i frost och väckts av tö.
Jag har stigit, stor och stark,
upp ur frisk och bördig mark.
Jag vill nå
högre än emot det blå.
Snart stå bondens lador tomma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
