- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
441

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 113. Vävaren i Mark. För Läseboken av Marie Louise Gagner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hagade lionom just ej. Nej, han ville slå sig fram på egen
hand och »söka förtjänster». Och en dag begav sig ynglingen,
försedd med matsäck från hemmet, ut på den 6 mil långa
vandringen till Göteborg. Vad skulle han göra där? Jo,
köpa in bomullsgarn till vävnader. Sven Eriksson ville ha
garnet ur första hand för att få det så billigt som möjligt,
och på något »skeckebu» ville han inte vänta. Med två
buntar bomullsgarn kom han tillbaka hem, och dem lämnade
han genast ut till en väverska i orten.

Efter några veckor voro de första vävpackarna färdiga,
och nu gav sig den unge »knallen», iklädd den gamla
marbo-dräkten — kortbyxor, långskuren rock och vita strumpor —,
ut på bygden. Munter och fyndig som han var, blev han väl
mottagen i stugorna och fick rask åtgång på sina dukar. Det
blev att skaffa nytt garn i Göteborg, och allt längre bort
utsträckte marbopojken sina handelsfärder. Många av sina
vävnader fick han sålda i Göteborg och Borås. Seg och
ihärdig var han och mycket klok och försiktig i affärer. Han
sålde endast kontant och lät aldrig pruta med sig.

Snart var Svens värsta bekymmer, hur han skulle få sina
varor sända till kunderna, för själv kunde han omöjligt
hinna vandra till dem alla. Visserligen fanns en häst i hemmet,
men den kunde inte undvaras där. Hur Sven Eriksson
knogade och sparade, lyckades han till slut samla en summa
pengar till inköp av egen häst. Aldrig gick det sedan
ur hans minne, hur det kändes, när han fick göra sin första
affärsresa efter den hästen.

Ingen möda sparade den unge köpmannen för att få goda
varor och omväxling i mönster. Detta var ej så lätt, ty de
bästa väverskorna voro upptagna av äldre »förläggare», och
nya mönster voro svåra att få. All Erikssons
övertalnings-konst och knipslughet behövdes ock för att få väverskorna att
arbeta hos honom i stället för hos förläggarna i Borås, som
inne på sina kontor frestade med många »doppekoppar» och
granna löften.

Med varje år växte rörelsen emellertid, väverskor
an-togos flockvis, och deras antal uppgick på 1830-talet till
1,500. Den unge köpmannen blev allt rikare men hade ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0455.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free