Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 114. Skålknallen, som kokade soppa på en spik. Efter Gabriel Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Spiksoppa», svarade knallen, i det han tog gummans
grötkäpp och började röra i vattnet.
»Spiksoppa?»
»Ja-ha, spiksoppa.»
Mycket hade gumman sett, och mycket hade hon hört
i sin da’r, men att man kunde koka soppa på en spik, det
hade hon aldrig hört talas om.
Gumman lutade sig framåt med händerna’ på knäna,
och hennes ögon gingo omkring, allteftersom knallen rörde
i vattnet. »Det var en konst för fattigt folk», sade hon, »och
den konsten kunde jag ha lust att stjäla av er.»
»Vill hon lära sig konsten, ska hon bara se på», svarade
knallen och rörde så i grytan.
»Det här brukar bli en bra soppa», sade han. »Men
lite magert blir det kanske nog den här gången, för jag liar
en hel vecka ideligen kokat på samma spik, och det gjorde
nog ingenting, bara jag hade en näve skrädmjöl. Men»,
tilläde han, »vad man inte kan få, ska man inte efterstå»,
och så rörde han med grötkäppen.
»Ja-a», gnällde gumman, »lite mjöldamm kan jag väl
ha, sådant det är», och så gick hon efter mjölet, och detta
var både fint och vitt. Knallen tog till att röra omkring
ännu ivrigare, och gumman stirrade än på honom och än
på grytan.
»Det här blir soppa att bjuda främmande på», sade
han och tog den ena mjölnypan efter den andra, »men hade
jag bara nu en liten salt köttbit och några små potatisar
att lägga i, så skulle det bli mat för fint herrskap, vore
det än aldrig så kräsmagat. Men — det man inte kan få,
ska man inte efterstå.»
»Ja, tänker jag noga efter», sade gumman, »kan jag
väl ha några potatisar och kanske en köttbit också.» Hon
gick efter dessa saker och lämnade dem åt knallen.
»Det här», utropade han, »det blir mat, som man kan
bjuda adelsfolk på.»
»Ja, säg det, och ändå är det kokat bara på en spik»,
menade gumman.
»Men hade jag nu», fortfor knallen, »lite gryn och en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
