Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 117. Trollhättan. För Läseboken efter Adolf Lundh och Herman Bjursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vattnet bry tes i virvlar vid bergets fot! Hör, hur det
mullrar där bakom granskogen, som täcker klipporna! Det går
liksom ett vindkast fram över vattenytan. Bullret tilltager
i styrka. Båten föres av strömmen åt sidan, än hit och än
dit. Den gör en tvär vändning, glider förbi ett klipputsprång
och ut på en småtoppig, orolig yta med vitt skum över mörkt
vatten. Yi hålla så nära högra stranden som möjligt och
angöra utan missöde stenkajen under det gröna lövvalvet. Så
äro vi framme vid Trollhättans långa rad av slussar, genom
vilka vår ångbåt kan gå förbi de väldiga vattenfallen och
småningom komma upp i lugnvattnet ovanför dem.
Slussarna äro byggda vid sidan om fallen och likna
en väldig stentrappa. Yarje »trappsteg» är så stort, att
ett fartyg kan stå uppe på detsamma. Men hur kan
fartyget komma dit, och hur kan det stiga uppför trapporna?
Det är vattnet, som lyfter båten. »Trappstegen» äro
nämligen skilda från varandra genom höga och starka
slussportar av trä, vilka kunna öppnas och stängas. Geriom
ett par luckor, s. k. dammluckor, i slussportarnas nedre del
kan vatten släppas ut från det ovanför liggande
»trappsteget» till det nedre. Då slussportarna vid början och slutet
av ett »trappsteg» äro stängda, så är trappsteget med
sidoväggar förvandlat till en bassäng. Jättetrappan bildar
alltså en hel rad av bassänger eller slussar, den ena högre än
den .andra.
Nu öppnar den nedersta slussen sina portar för vår
ångbåt. »Halv fart!» — en skarp rin-gning i maskintelegrafen
på kommandobryggan, och det blir åter tyst där nere i
maskinrummet »Mera styrbord ... stötta ... vackert så ...
lite mer styrbord... rätt, som det går––så där ja!» —
sakta och vackert glider fartyget in i slussen, in mellan de
murade granitväggarna. — Ännu en ringning — »Back...
stopp... gör fast!» Så ligger ångbåten förtöjd.
Slussportarna bakom oss slutas, och dammluckorna i slussportarna
framför oss öppnas. Brusande och skummande störtar vattnet
in från slussen ovanför. Det sjuder och kokar under oss.
Båten vaggar oroligt av och an, rycker fram och tillbaka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
