Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 125. I Halland. För Läseboken av Per Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grund, att man knappast kan komma i land med en båt.
Här se vi icke heller på långt när så många fiskelägen eller
fartyg som i Bohusläns skärgård. Den flacka stranden är
ofta obebodd och ödslig, och först långt upp pä land finna
vi några gårdar. Vill man här landa med ett fartyg, måste
man segla upp i någon åmynning. Vid mynningarna av
Ätran, Nissan och Lagan ha därför Sydhallands städer
uppstått. Men åarna föra med sig mycket slam, som grundar upp
farleden, och utanför Lagans mynning har vattnet numera
blivit så grunt, att all sjöfart till Laholm måst upphöra.
Ibland är sanden så fin, att stormen driver upp den till höga
kullar, s. k. dyner, som förkväva all växtlighet. På många
ställen har man dock lyckats binda den lösa flygsanden genom
att så strandgräs med långa krypande rötter eller plantera
tallskog. Sådan är Hallands kust.
* •
•
Mången, som färdats utmed Hallands kust, har
försäkrat, att hela landskapet är blott kala berg, brnna ljunghedar
och blygrått hav. Sådan ser nog också kusten ut en kulen
höstdag. Men där innanför finns ett helt annat land, en bördig
slättbygd. Den bygden måste du se i sommarens vita solglans.
Den är en nejd så bördig, att det är en lust att skåda. Här
lysa rika åkrar klargröna eller gulvita. Där ligga gårdar
omgivna av äppelträd, vilkas grenar tyngas av frukt. Där
titta röda stugor fram ur sina täppor med blå riddarsporre och
red vallmo.
Men ända fram emot mitten av 1800-talet såg här helt
annorlunda ut. Då hörde stora delar av åkerjorden i dessa
trakter till den magraste och minst givande i hela Sverige.
Här växte nästan bara havre samt magert och tunt gräs,
ty jordmånen bestod av sand. Efter torra somrar inträffade
ofta mi&sväxt och hungersnöd, så att en del av befolkningen
måste vandra ut till andra trakter för att söka arbetsförtjänst.
Men vid denna tid gjorde hallänningarna en stor upptäckt.
De började komma underfund med att under sanden fanns
lera, en bördig lera, ty den innehöll kalk, som är ett ypper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
