Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 136. Gotska Sandön. För Läseboken efter Gunnar Andersson, Algot Ruhe och Oscar Vilhelm Wennersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men flygsanden är en farlig fiende till växtvärlden.
Sanddynerna vältra in över skogen och begrava den, kväva
den. En dag, då det stormar från havet, kan man riktigt
iakttaga, hur det går till, när sanden flyttar. Stormen
driver den upp över sandvågens topp. Därifrån står det som en
riktig dusch av fin sand inåt landsidan, och sandkorn efter
sandkorn rullar ned till marken för att där lägga grunden
till en ny sandvåg. Nere på marken lägga sig sandkornen
kring ljungens och lingonrisets stammar, kringsluta efter
hand deras stjälkar, betäcka deras blad och begrava deras blom-
Innersida av en dyn på Gotska sandön.
mor, så att de långsamt dö. På samma sätt går det med de
präktiga, högresta tallarna. Ur den jämna sandytan sticker
här och var upp som en liten buske av barriga grenar. Det
är toppen av en tall, som ännu lever. Och uppe på krönet av
sandåsen kan man klättra i förvridna, avbarkade grenar av
någon skogsjätte, vars mäktiga stam står gömd i sanden. En
gång kommer den dock i dagen igen, när åsen flyttat några
tiotal meter längre inåt land. Sådana förtorkade träd stå, på
dynens utsida mot havet. De likna mörka vålnader, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
