Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 136. Gotska Sandön. För Läseboken efter Gunnar Andersson, Algot Ruhe och Oscar Vilhelm Wennersten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträcka stripiga, nakna armar mot den blå himmeln, liksom
om de anropade den om hjälp mot allhärjaren sanden.
På öns nordöstra strand ligger en udde, som till följd av
rikedomen på sälar fått namnet Säludden. Nu äges ön av
svenska staten, men för några tiotal år sedan befann den sig i
enskild mans ägo, och då bedrevs en vårdslös skogsskövling på
Säludden. Stormen kunde därefter sätta flygsanden i häftig
rörelse. Dynen vek undan från stranden, kastade sig inåt ön
och blottade därigenom ett vidsträckt gravfält. Där kan man
knappast taga ett steg utan att stöta på gamla gravar och
eldstäder samt rester av forntida byggnader. Ofta hittas här
små föremål från brons- och järnåldern samt mynt från
medeltiden.
Yttersida av en dyn på Gotska sandön (död skog.)
En gång i tiden fanns här en stor och präktig hamn.
Århundraden igenom torde den ha använts, ända till slutet
av 1500-talet, då flygsanden tilldämde den så starkt, att
ej ens fiskarens båt kunde gå in där. När den hamnen fanns,
var här ett vimmel av människor från alla orter. Nu finnas
blott rester av deras bostäder samt gravarna kvar. Tystnaden
störes endast av fiskmåsen, som kretsar i luften, eller av
säl-hunden, som valt udden till sin älsklingsplats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
