Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 143. På Skansen. För Läseboken efter Axel Nilsson, Laura Fitinghoff, Albert Gellerstedt m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med det, utan ock att det gamla ofta föraktades i Sverige.
Han såg, liuru de små varma, vackra stugorna på landet
föllo sönder, hur nya, stora stugor och hus byggdes upp i
stället, och att dessa inte alltid blevo varken så vackra eller så
bra som de gamla stugorna.
Han såg, att folket på landsbygden slutade upp att
nyttja de vackra hemvävda och hemsydda dräkterna. I Skåne,
Halland, Bleking, Värmland, Dalarne och de flesta av
Sveriges provinser voro kvinnorna förr så vackert klädda —
för det mesta i svarta eller röda kjolar, granna förkläden av
ylle med brokiga band, gröna, röda eller svarta livstycken
med gula eller andra ljust färgade band över sömmarna.
Småflickorna sågo så rara ut i sina små kjolar och tröjor. De
taga sig inte alls så trevliga ut nu i sina köptygsklänningar.
Gummorna och flickorna sutto de långa vinterkvällarna
och spunno lin, kardade ull och spunno ullgarn, medan
karlarna slöjdade och det minsta lilla barnet hängde i en
lädersäck i taket och då och då fick sig en liten svängning av mor
eller syskon. Och så var det alltid någon, som talade om
historier från gångna tider och roliga berättelser eller sagor.
På våren vävdes tyg av det spunna garnet, och så blev
man fin och kunde komma i kyrkan, och det var det
viktigaste av alltihop.
Nå, nu gick Artur Hazelius och grubblade på huru den
där tiden skulle kunna komma tillbaka, så att alla de tusentals
barn, som nu leva i Sverige, skulle kunna få se, hur det
en gång såg ut här. Han funderade också över hur
nutidens barn och folk skulle kunna lära sig att bli lika flitiga,
sparsamma och nöjda som folket i de där små stugorna förr
i världen. Så hittade han på att samla ihop gamla saker från
hela Sverige, saker ända uppifrån Lappmarken så väl som från
Sveriges sydligaste provinser. Men han samlade icke allenast;
kjortlar och förkläden och klädeidräkter. Nej, hela stugor med
spislar och stekpannor, farfars stol, ljusstakar och tennfat,
hela den lilla stugan, sådan den för hundra år sedan stod i
Dalarne, Skåne, Bleking eller Hälsingland, lät han föra upp
till den branta, vackra höjdsträckning invid Stockholm, som
heter Skansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
