Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 145. Hos svanorna på Ekolsund. Efter Paul Rosenius - 146. Uppsala. För Läseboken efter Carl Rupert Nyblom m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sådan går fram mot de ännu icke fullvuxna
svanhannarna och vattnet frusar om hans bog, då ligger det medveten
och samlad kraft i hans hållning, och det är som lyste ett
jublande övermod från den flamröda läppen. Eller när
dalande sol lägger över honom ett svagt skimmer som av
rosor, medan han sakta och ljudlöst glider fram över det stilla
vattnet mellan vassarna — då ligger det över den djupa och
tungsinta blicken en vek glans av hans egen sommarlycka.
Efter Paul Rosenius.
146. Uppsala.
Utom Stockholm finns det ännu en stad i Sverige, som på
ett alldeles särskilt sätt tillhör hela folket, och det är Uppsala.
Kanske är det för de många minnenas skull ifrån svearnas
urgamla kungsbygd, kanske är det också för att Uppsala är
den svenska ungdomens stad som ingen annan.
Redan på avstånd syns det, att man närmar sig en
ärevördig plats. Den, som kommer norrifrån, far förbi Gamla
Uppsala med dess gravhögar från hedenhös, och icke långt
därifrån ser han domkyrkans höga torn och slottets väldiga
massa höja sig över den övriga staden. Han ger nog också akt
på det stora universitetshuset alldeles bredvid kyrkan. När
han sedan vandrar omkring för att ta stadens sevärdheter i
betraktande, går han säkerligen först och främst till dessa
byggnader och till det gamla biblioteket uppe på
Karolina-backen.
Domkyrkan är Nordens största medeltidstempel. Den är
så gammal, att grunden lades redan på 1200-talet. Fulla 150
år tog det, innan den mäktiga byggnaden blev färdig. Många
gånger har den sedan härjats av eld och förändrats genom
ombyggnader. För endast tjugo år sedan blev den grundligt
restaurerad. I den gamla domen ha många av våra stormän
fått sin sista vilostad. Där slumrar gamle kung Gösta med
sina drottningar i det gustavianska gravkoret, som är prytt
med väggbilder ur hans historia. Där gömmas Erik den
heliges ben i ett dyrbart helgonskrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
