Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 150. Ett besök i en järngruva i Bergslagen. För Läseboken av John Bratt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150. Ett besök i en järngruva i bergslagen.
I norra Västmanland samt närgränsande områden
av Värmland, södra Dalarne och Uppland samla sig
gruvor och masugnar tätare än på något annat område i
Sverige. Det är bergslagens malmrika nejder, vilka vår störste
historieskrivare, Geijer, kallat »ett bälte av järn kring midjan
av Svea». Här är jordens hemlighetsfulla inre rike,
metallernas skattgömmor. Här och var på höjderna ligga
gruvsamhällen, och från dalen stiger röken upp ur hyttor och bruk.
Där uppe i en brant backe ligger en konstig byggnad.
Den ser nästan ut som ett fästningstorn. Men ett sådant
bygger man ju inte av trä, och dessutom finns det åtskilligt
runtomkring, som redan på avstånd säger oss, att den måste vara
avsedd för någonting helt annat.
På ömse sidor om backen ligga väldiga högar av stora
stenar. Men det är icke vanliga gråstenar, ty de innehålla
järnmalm, och när man smälter dem i en masugn, blir det järn
av dem. På en lustig liten rälsbana, vilken nästan ser ut som
en leksaksbana, kommer just nu en arbetare rullande med en
vagn, som han stjälper av på en av högarna, så att
malmstyckena med buller och bång skramla utför branten. Och så
skjuter han vagnen tillbaka upp mot det där tornet.
Se där överst på tornet finns ett stort hjul, över vilket en
tjock ståltrådslina löper. Den kommer från en kraftstation på
andra sidan av dalen och hänger på höga galgar.
På ena sidan av tornet är det en stor öppning med en bred
dörr. Vi titta in. Där gapar mitt på golvet ett stort, svart
hål emot oss. Det är ett s. k. schakt, som går rakt ned i
jorden. Järnmalmen ligger som grova ådror där nere i berget,
ofta djupt under markens yta. För att komma åt den måste
man borra och spränga sådana här schakt, som kunna vara
ända till tre hundra meter djupa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
