- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
616

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 152. En tömd skattkammare. Efter Cecilia Bååth-Holmberg - 153. Hur sjöbotten och sankmarker kunna bli bördig åker. För Läseboken av Carl Grimberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

man inte avhjälpa: själva skatterna begynte tryta. Och
så avstannade med tiden arbetet i den gamla grnvan.

Nu är det så sällsamt tyst och stilla här. Är det
söndagsfriden, som vilar över denna urgamla plats? Nej, det är
dödens egen stillhet. Ringa är den avkastning, som Sala
gruva numera ger.

Efter Cecilia Bååth-Holmberg.

153- Hur sjöbotten och sankmarker kunna bli
bördig åker.

Hjälmaren har en gång varit en besvärlig och
oreger-lig sjö. Efter snösmältningen på våren och regnflödena
på hösten steg ofta vattnet så, att det förvandlade milsvida
fält till sankmarker. I det dyiga vattnet blev höet
illaluktande, ja nästan halvruttet, så att kreaturen icke kunde
förmås att förtära det, såvida man icke rentav satte dem
på svältkur. Ofta hände något ändå värre: höstackarna
flöto bort. På det viset kunde hundratals gårdar få sin
gröda förstörd. Och ur sumpmarkerna uppstego sedan
febersjukdomar, som angrepo människorna.

Men även när det icke gick så illa, var det mycket.,
som icke var bra i bygderna kring Hjälmaren. Ofantliga
områden bestodo av sankmarker, som icke buro andra
foderväxter än kraftlös starr. Och ändå bestod jordmånen av
fruktbar mylla. Vilken vinst, om man skulle kunna
torrlägga sankmarkerna och förvandla dem till åker!

Men att bara gå och klaga och önska hjälper inte..
Vem skulle börja att göra något för allas bästa?
Lyckligtvis fanns det framsynta män, som ställde sig i spetsen och
började arbeta på att få ihop medel till att sänka
Hjälmarens yta. För den sakens skull måste man fördjupa
Hjälmarens båda avlopp: Eskilstunaån och Hjälmare kanal. Det
var vad som behövdes för att icke blott vinna ny, bördig
åkerjord utan även skydda vad man redan ägde.

Men liksom alla stora företag skulle detta kosta stora
uppoffringar. De flesta strandägarna drogo sig för dessa,
men ett mindretal vågade risken och sammanslöto sig till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free