Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 160. Dalarne. För Läseboken av Karl Trotzig, Anselm Schultzberg m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora urnan vid Rosendals slott på Djurgården i
Stockholm samt Karl XIV Johans sarkofag i
Riddarholmskyr-kan. Båda äro gjorda av en röd och grov porfyrart. Ämnet
till sarkofagen togs av ett stort block, som man fann ett
stycke söder om Älvdalens kyrka. I 12 år varade arbetet.
Då det slutligen var färdigt, visste man icke, hur man
skulle kunna forsla den tunga pjäsen hela den långa vägen från
Älvdalen till Stockholm. Men det gick slutligen. Man
gjorde en väldig kälke av grova stockar för den stora
sarkofagen. Hundratals allmogemän fattade i draglinorna, och
muntrade av en spelman, som satt överst på lasset, drogo de
det slutligen fram till målet.
* *
♦
Mycket mer vackert och intressant att bjuda ha
öster-dalarne, landet kring östra Dalälven, Siljan och andra
sjöar. Men nu ställa vi färden till Väster dalarne: den långa,
smala dalgången omkring Västra Dalälven, med väldiga
skogar och öde fjälltrakter. Flerstädes äro älvens stränder så
hopträngda, att vattnet endast med möda och under starkt
dån pressas fram mellan bergväggarna. Ibland åter vidgar
sig älven till små sjöar med åkertegar på stränderna. Bygd
och by ligga alltid vid älv eller sjö. Vi äro komna till »en
av de ljuvligaste av alla dalar».
I sitt nedre lopp flyter Västra Dalälven genom ett allt
ljusare och gladare landskap, och vid Floda äro vi inne i
»Dialarnes lustgård». Här är naturen icke så storslagen
som i andra trakter av landskapet. Men just därför att
den här ej är mäktig och allvarlig utan täck och ljuv,
har Floda fått namnet »Dalarnes lustgård», .
Vacker och glad som naturen är också den befolkning,
som här bygger och bor. Flodakullan är lätt att känna igen
i sin blomstersömmade tröja och sin stora kråka av
röd-rutigt bomullstyg över en röd hätta, broderad med
de skönaste blomster. Att sömma den är en gammal
skön konst, ärvd från mor till dotter genom många ^släktled.
Hur stråla ej fägring och färger vid de stora helgerna i
den enkla, vita kyrkan! Hela kvinnfolkssidan är som »en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
