Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 163. På skidor till Städjan. Efter Selim Birger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vridna som i kramp under eldens famntag, och de knotiga
grenarna sträcka sig nedåt liksom i vanmäktig smärta. Här
har ödsligheten sitt hem, och man måste skänka en
beundrande tanke åt nybyggaren, som har mod att bryta en sådan
bygd.
Djurlivet tyckes ha flytt härifrån, och endast sällin
korsas vägen av älgens djupa spår eller av harens och
rävens. Då och då lyfter en skrämd orre från något träd
invid vägen, men eljest är allt stilla. Genom den mäktiga
tystnaden höres någon gång det svaga pinglandet av
bjällror, och efter några ögonblick visar sig släde efter släde
med bönder, som vända hem till påskhelgen från
timmerdrivningen i skogarna uppe vid gränsen. För att kunria
mötas måste vi under stort oväsen driva våra hästar ut i
djupa snön.
Vid Bunkrisbodarna har man kring en jättehög fur
byggt ett utsiktstorn, där man under den hetaste
sommaren dag och natt spejar efter skogseld. Uppe vid Heden
går vägen på en flottbro över till Dalälvens östra sida, och
därifrån tränger den djupare in i skogarna. Vid niotiden
voro vi i Idre efter en oavbruten färd på elva nymil.
Redan samma kväll sågo vi av snön, som låg mer än
meterdjup, att varje försök att framtränga till Städjan utan
skidor vore otänkbart. Det där såg inte lovande ut, ty ingen
av oss två hade förut stått på skidor. Men någon gång skulle
ju vara den första. Vår värd följde oss ut i bygden, lånade
oss två par skidor, och så började övningarna. Det är
verkligen en ny upplevelse man gör, när man första gången skall
gå på skidor. Jorden, som förut varit ganska fast, börjar
med ens snurra runt, och det förefaller, som om den vrede
sig på det mest omöjliga sätt för att till sist åter bli stilla,
då man ligger stadigt nedborrad i en snödriva vid backens
fot. Vår värd ansåg, att det såg mörkt ut för morgondagen,
och jag tyckte själv ungefär detsamma.
sjc *
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
