- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
657

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 163. På skidor till Städjan. Efter Selim Birger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Följande morgon klockan 7 satte sig vårt sällskap i
rörelse, i början åtföljt av värden. Sedan han med stort
nöje åsett våra kullerbyttor i de första backarna, lämnade
han oss med den vänliga hälsningen: »Ja, nu har jag sett
nog, och ni ä’ nog snart tillbaka i Idre.» Men vi skidade
framåt, och det tövade inte så värst länge, förrän vi rullat
och trillat fulla 13 kilometer framåt Burusjön. På andra
sidan sjön låg Städj an gnistrande vit och sträckte sin
djärvt skurna kam upp mot molnen.

Vi följde Burusjön till dess södra ände, där det
arbetades med timmerdrivning på kronoskogen för »bergslagets»
räkning. Uppe i en skogsbacke hade arbetarna byggt sina
låga kojor. Den ena delen av dem är vanligen boningsrum,
den andra stall. Människorna där inne äro vänliga och
tillmötesgående. Tacksamt taga vi emot den kopp choklad, som
bjudes, och tillbringa där en trevlig stund under livligt
samspråk.

Så skida vi åstad igen genom den ståtligaste
jätteskog upp mot berget, vår längtans mål — men plötsligt tar
vägen slut, och vi äro nu på nåd och onåd överlämnade åt
skidorna. Allt brantare och brantare blir det, och när vi
kommit tätt under Lillstädjan, är varje framträngande
omöjligt. Vi kvarlämna här all vår packning och krypa
mestadels på alla fyra uppåt. Snön ligger flera meter djup,,
och när skaren brister, försvinner man alldeles. Vi plumsa
i snön och misströsta ännu en gång, men till sist nå vi målet
och stå uppe vid röset på Storstädjan, 1,176 meter över
havet.

En vinterdag här uppe glömmer man aldrig. Vattnet
har överallt frusit till långa, bladformiga,
gnistrande kristaller. Mot söder se vi Idresjön, Hedenfjärden och
Särnasjön, inramade av ändlösa, blåsvarta skogar, och ännu
längre bort Faxe- och Fulufjäll, och i väster skymtar
Dov-res väldiga fjällmassa. Mot nordväst glimmar Nipfjället
i vitaste vitt, mot norr synas Helagsfjällets och
Syltop-parnas mäktiga vita massor.

Det är ännu fullkomligt klart, endast några lätta, ulli-

42—220006. Lättbolcen. Parallelluppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0671.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free