- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
677

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Han var på vandring hem, Per Bertilsson.

Han hade besökt sina fäbodar i By dalen på södra
sluttningen av Väst er fjället och skulle nu hem till sin gård i byn
Hallen nere vid stranden av Storsjön. Det var en lång och
besvärlig väg. Flera timmar skulle det dröja, innan han kom
fram, och han hade därför god tid att syssla med sina tankar.

Men så var det också ett djärvt företag han tänkte på!

Han hade fattat ett beslut, som skulle kosta honom
mycken kraft och möda att utföra, det visste han. Var gång
han tänkte på de stora svårigheter, som väntade honom,
kände han sig lrestad att avstå från hela planen, så nästan
omöjlig föreföll den.

Men Per Bertilsson var inte den man, som lät avskräcka
sig av några hinder, då han föresatt sig en sak. Det kunde
man förstå, bara man såg honom. Hög och smärt och
välväxt var han. Ansiktet med den viljestarka hakan, den
kraftiga raka näsan och den höga pannan uttryckte begåvning i
förening med viljekraft, och de stora blå ögonen lyste av
klokhet och friskt humör.

Då han nu vandrade fram genom skogen, där han ofta
måste kliva över stenar och kullfallna träd, blev draget kring
de något framskjutande läpparna allt fastare och mer
beslutsamt. Emellanåt måste han tala högt vid sig själv — så
ivrig blev han. »Det skall bli slut på det här», sade han
i befallande ton. ,

Föregående dag hade varit regnig och kall, och isande
hade vinden svept fram över fjällvidderna. På kvällen hade
en stor skara ungdom kommit till Bydalen och begärt härbärge
i dess gamla fäbod. Så de sett ut, de stackrarna! Genomvåta
och frusna voro de, och färden över Västerfjället hade varit
så svår i regn och storm, att de flesta av dem voro alldeles
förbi av trötthet. Visst blevo de omhuldade av fäbod jäntorna:
deras kläder torkades framför en väldig brasa i den öppna
spisen, och på det stora furubordet i stugan dukades det fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free