- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
678

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

åt dem sötmjölk och filbunke och tunnbröd och smör och ost,
och gästerna åto med glupsk aptit, ty hungriga voro de också
efter dagens mödor. Men Per Bertilsson kände medlidande
med dem, för att de måst ligga så trångt och illa under natten.
Den gamla fäboden kunde inte bjuda på någon
bekvämlighet.

När nu folk ovillkorligen skulle ge sig ut på dessa
besvärliga fjällvandringar och ligga över i By dalen, så var det
inte mer än rätt, tyckte Per Bertilsson, att han skaffade dem
en stuga att taga in i. Han skulle bygga upp en liten
turisthydda och det genast ändå. Det kunde väl inte vara så
ohjälpligt svårt.

Värre var det med vägen.

Per Bertilsson tänkte åter på ungdomsskaran i Bydalen.
Så snart den vilat ut litet där, skulle den ju vandra samma
väg, som han nu gick, för att komma fram till bebodda trakter
igen. Han hade hunnit över den första vägsträckan, där den
smala stigen slingrade sig fram genom oländig skogsmark
uppför och nedför höga backar. Nu vidtogo de milsvida
myrarna, och vandringen blev ännu svårare. Visst fanns en
smal väg, som var lagd med kavelbroar på den gungande
marken, men här och var plumsade man ändå djupt ned i dyn.
Och på de ställen, där en bäck bröt sig fram genom mossen,
måste man vada genom vattnet.

När sedan Per Bertilsson kom in i den djupa skogen,
tänkte han på hur lätt en främling kunde gå vilse härinne. En
mängd småstigar förgrenade sig i ett enda virrvarr in
mellan höga granar eller täta videsnår. Det gällde att
noga hålla kursen efter de träd, som voro försedda med
en bred, rödmålad rand på stammen, ty de utgjorde
vägmärken utefter den rätta fäbodstigen. Men det var långt
mellan dessa märken, så att det i mörker och dimma var svårt att
få sikte på dem. Och minsta avvikning åt orätt håll kunde
föra vandraren in i en ogenomtränglig urskog eller rakt ner
i en sumpig mo.sse. »Turisterna ha rätt», tänkte Per
Bertilsson. »Det här är allt en ruskig och tungsam väg. Nä; jag
kan tycka det, jag, som mest hela mitt liv vandrat i skog och
fjäll, då är det väl inte underligt, att de där l.’nniskorna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0692.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free