Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 172. Bydalen. För Läseboken av Elly Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som är vana vid fina, breda landsvägar och stenlagda gator,
beklagar sig över den här vandringens besvärligheter.»
Men det skulle bli annorlunda. Här skulle anläggas en
ny väg, en jämn och präktig väg från Hallens by ända fram
till By dalens fäbodvall.
Det var ju inte möjligt, att Per Bertilsson skulle orka
med ett sådant jättearbete ensam. Han gick och undrade, hur
han skulle kunna förmå bönderna i trakten att vara med om
företaget. Inte skulle de bry sig om att offra pengar och
arbete på en väg, bara därför att den skulle bli till glädje och
hjälp för de turister, som ville njuta av de kringliggande
fjällens storslagna skönhet och härliga luft. Nej, det visste han
alltför väl. Men den nya vägen skulle också få stor
betydelse för handeln och samfärdseln i dessa svårtillgängliga
trakter. Om han kunde få bönderna att inse detta, då kanske de
ville hjälpa honom.
Men han begrep mycket väl, hur stor risk det var att
våga sig på ett sådant företag. Ty det krävde inte bara
arbete och uthållighet utan också pengar, mycket pengar. Och
om det skulle visa sig, att Per Bertilsson beräknat oriktigt, så
att den nya samfärdsleden inte fick någon större
betydelse, ja då skulle den dyrbara anläggningen kunna kosta
honom allt vad han ägde och göra honom till en fattig och
skuldsatt man. Han frågade sig själv, om han hade rättighet att
utsätta sig och sin familj för en sådan fara. Han tänkte på
hur han steg för steg strävat sig fram till allt större välstånd.
Redan som barn hade han fått lära sig att arbeta strängt och
att lita på sig själv. Han mindes sin första handelsresa. Det
fanns inga järnvägar på den tiden. Ända ned till Sundsvall
blev han skickad från Jämtland med ett väldigt lass varor.
Han var inte mer än elva år den gången, men det var sed i
hans hemtrakt att ge halvvuxna pojkar sådana uppdrag.
Bara en gammal gubbe hade han i sällskap, så att hästarnas
skötsel och allt annat fick han själv taga hand om, och det
var yite alltid så lätt för den lille elvaåringen.
Längre fram ställdes färderna åt annat håll. Varenda
vinter under hela sin ungdomstid var han med. om handelsresorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
