Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
- 174. Storlien. Efter Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
174. Storlien.
Uppe bland fjällen på gränsen till Norge ligger Storlien.
En berömd, nnmera avliden författare, som där sökte hjälp
mot en tärande bröstsjukdom, skildrar denna plats sålunda:
»Det är den egendomligaste av alla dessa jämtländska
luftorter, med vilken ingen av de andra kan tävla, vare sig
i fråga om luft eller säregen naturskönhet. Luften är över
all beskrivning härlig, lik de höga schweiziska orternas, i sin
lätta, nästan andelika friskhet, och denna bleka, fattiga natur
förälskar man sig i, sedan väl en gång dess majestätiska
storhet gått upp för ens öga.
Hälsans tankar komma på en, medan man bestiger dessa
fjäll och inandas deras vilda ödslighet, där endast
dvärgbjörken och fjällpilen, de höga bergens bebyggare, trivas,
krypande utefter marken, liksom ville de vid moder jordens
bröst söka skydd mot storm och oväder. Detta svenska
berglandskap har sin helt och hållet egna skönhet. Där finns
ingenting av främmande länders alper med sina fantastiska
former, nej, detta landskap verkar genom sin tyngd, genom
sin prägel av ödemark, sin sorgmodiga samklang av gråa
berg och bruna myrmarker, över vilka molnen kasta svarta
skuggor.
Men även detta karga landskap har sina timmar av
fest, då det över sitt armod gjuter ljusförtrollningens hela
oändlighet av glans och färger. Det är i solnedgången!
Medan solskivan sjunker och aftonens skyar skimra i
skiftande färger, förändra fjällen varje ögonblick utseende.
I synnerhet är det de stora Snasahögarnas tre
stenpyramider, som stå i festlig belysning. De bli gula som
ökenberg och ibland vita som kalkstensklippor. Men
praktfullast tindra de, när ett purpurskimmer, likt den mest
glänsande alpglöd i Schweiz, kläder sluttningarna i en skrud av
röda lågor. Och denna aftonrodnadens ståt förtonar endast
långsamt och dröjande, under det att den ljusa norrländska
natten tager vid, denna underbara, ljusa natt, vars klarhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jun 10 23:39:44 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0714.html
