- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
727

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 181. Skogens fiender. För Läseboken av Per Holmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

blad. Icke det minsta skydnn gav hopp om nederbörd för
den försmäktande naturen.

Då spred sig med hast det hemska ryktet, att elden
kommit lös i den småländska skogsbygden nära hallandsgränsen.
Till att börja med höll den sig endast till de torra
lövmassorna och buskarna, men den tilltagande blåsten drev snart
elden från marken upp i träden. Girigt slickade lågorna
stammarna, och snart stodo barrträdens kronor i full brand.

Skogen brinner!

Från de glest befolkade bygderna skyndade män och
kvinnor till, så många som det kunde. Men vad skulle de
göra? De stodo maktlösa inför det härjande elementet. Från
krona till krona kastade sig flammorna, och snart var hela
den vidsträckta skogen ett enda jättebål, som insvepte hela
nejden i ett kvävande, tjockt röktäcke. Det knastrade och
gnistrade, och hettan var förskräcklig.

Plötsligt höres från de täta skogssnåren ett brakande
ljud, som skiljer sig från det elden åstadkommer. Buskar och
grenar böjas undan eller brytas av, och fram rusar skogens
högdjur, älgen, i snabbt språng, vettskrämd och flåsande.
Det är, som frågade han ej efter några hinder.
Stengärdes-gårdar och kullfallna trädstammar klarar han som ett intet
med väldiga höjdsprång, allt under det han håller
huvudet uppåtböjt och med de vitt utspärrade näsborrarna
liksom vädrar efter vindens riktning. Av instinkt springer han
mot vinden, liksom visste han, att han därigenom skulle
undgå elden.

Efter älgen komma skogens mindre djur, rådjur, harar
och skogsfågel. Rådjuren söka hålla sig tillsammans i större
eller mindre flockar. Enstaka djur komma springande och
söka sluta sig till de övriga flyende för att i deras sällskap
liksom lättare undkomma faran.

Nu kastar vinden om och ger med detsamma elden en
annan riktning. Detta märka ögonblickligen de flyktande
skarorna och ändra genast kurs för att komma ur den brinnande
skogen.

Människor och djur fly i kapp om varandra, och i denna
kamp för livet ser det ut, som om skogens annars så skygga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0741.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free