- Project Runeberg -  Läsebok för folkskolan. Särskild parallellupplaga till 10. uppl. / Avdelning 1 och 2 /
728

(1911-1951) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 181. Skogens fiender. För Läseboken av Per Holmén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

invånare helt och hållet glömt sin rädsla för människan.
Rå-djursflockarna springa förbi oss på endast en meters
avstånd eller så nära, att man skulle kunnat fånga dem. Från
buskar och snår framskymtar den rädda haren, ser sig om för
att finna en utväg mellan de övriga djuren och människorna
och lägger så i väg med väldiga skutt över tuvor och stenar.
Hans flykt synes dock gå mera planlöst. En och annan jösse
förvillar sig, blir kringränd av elden och kvävd. Mickel räv
visar däremot nu som alltid ett bättre väderkorn och större
snar fyndighet än något av de övriga djuren. I långa skutt
tar lian sig fram. Om möjligt undviker han att komma i
närheten av människorna.

Kor, tar och getter, som betat i skogen, komma
springande i flock, så hastigt de kunna. Ett och annat får skiljer
sig dock från flocken och blir då eldens rov.

Elden rasade i flera dagar, spred sig över milsvida
områden, trängde in över halländska gränsen och tog där fatt
i de väldiga mossmarkerna.

Dit hade en mängd djur tagit sin tillflykt. Skogsfågel,
harar och rådjur syntes här och där bland tuvorna. Men icke
ens där fingo de vara i fred. I de uttorkade, djupa
mosslag-ren fick elden rik näring.

Under ängsliga läten lyfte kråkor, tjädrar, orrar och
någon rapphönsflock till väders bort från eldhärden, och
efter dem kommo harar och rådjur, varnade av fåglarnas
flykt. Utmattade störtade djuren allt vidare framåt över
milsvida sträckor för att komma i säkerhet.»

En skogsbrand är vanligtvis mycket svår att släcka.
Ej sällan rasar elden i flera dagar, tills den omsider hejdas
av en bred ström, ett stritt regn eller av manskap, som
uppbådats från kringliggande orter. Detta hugger upp en bred
gata i skogen, rensar bort allt ris, som kan ge elden näring,
och anlägger så en moteld. Stundom händer det ock, att
vinden vänder sig och driver lågorna tillbaka mot redan
avbrända och härjade områden.

Dyster och ödslig ligger den skövlade trakten. Över
den svartbrända marken höja sig förkolnade trädstammar som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Sep 16 00:19:14 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lffsp/12/0742.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free