Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 188. Kiruna och Ofotenbanan. För Läseboken av Otto Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framrusande snälltågen utan med ett av de väldiga
malmtågen. Dessa utgå från Kiruna malmbangård ett stycke
norr om personbangården. Här ordnas malmvagnarna, som
komma från berget, till tåg på omkring 30 vagnar. Ett
sådant tåg kan vaga över 1,300 ton. Vi förstå då, att
järnvägen måste vara starkt byggd för att stå emot sådana
jätte tyngder.
Tåget sätter sig i gång. Snart ha vi lämnat Kiruna
bakom oss och komma åter ut i ödemarken. Färden går
över myrar och stenbundna marker, bevuxna med gles
björkskog, som endast här och där avbrytes av några tynande
tallar. Men i väster, bakom slättvidderna, höja sig
snötäckta fjäll. Vi se ännu Kebnekajse, Sveriges högsta berg, och
det vackra Kaskasatj åkko, som i Kiruna begränsar utsikten
mot väster. Snart försvinna de dock, och vår
uppmärksamhet fängslas av Rautasfjällen, som med lodräta stup
höja sig invid den vackra sjön Rautasjaure.
I ett par timmar går färden över de öde vidderna. Vid
stationerna möta vi långa tåg av tomma malmvagnar. Men
så börjar järnvägen snabbt sänka sig ned mot Torneträsk, en
av Sveriges största fjällsjöar. I ett slag dyker sjön fram för
våra blickar. Sju mil lång är den och mer än 160 meter djup.
Österut är den smal och delad i flera vikar. Västerut blir den
ända till en mil bred. Det är en underbar sjö. Den ena
stunden kan dess mörkblå yta ligga klar utan en krusning och
spegla fjäll jättarna på dess stränder. Den andra stunden kan
vattnet vara upprört i meterhöga vågor av stormvindar, som
ursinniga störta ned utför fjällsidorna.
I öster omgives sjön av lummiga bergkullar, bevuxna
med björk. Endast deras högsta toppar äro kala. Mot väster
ändrar landskapet hastigt natur. Järnvägen går längs en rad
av branta bergstup, som bitvis tyckas hänga alldeles över
en. På nordsidan av sjön reser sig en hög bergås med
snöklädda fjälltoppar. Ju längre västerut vi komma, dess
högre bli fjällen, tills vi vid Abisko äro mitt i fjällområdet.
Bakom en bred dal höja sig 1700—1800 meter höga
fjälljättar med evig snö. För första gången efter vår avfärd från
Kiruna råka vi här på en större station. Ett par kilometer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
