Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen - 193. En frostnatt. Efter Zacharias Topelius - 194. Nils och Aina och arbetsstugan i Korpilombolo. Av Julia Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frostfaran är att dika ut mossar och kärr. Därigenom
minskas visserligen icke kölden under en frostnatt, men grödan
blir tidigare utvecklad och har alltså mera kraft att motstå
kölden, när den kommer.
Efter Zacharias Topelius.
194. Nils och Aina och arbetsstugan i
Korpi-lombolo.
Om vi nu skola börja riktigt från början, så få vi tänka
oss tillbaka till hösten 1902.
Till en ensam stuga i en av Norrbottens fattigaste
socknar för jag dig, till en sådan där illa hoptimrad stuga, som man
hittar undangömd här och var i obygderna. I dess närhet är
ett stycke vildmark odlad.
En nybyggare, som heter Lassi, har slagit sig ned här
för att söka få bärgning för sig och de sina. Det är ett
strävsamt liv han för. Marken är stenig och svårbrukad, och
jorden är mager. Och i år stodo kornets ax vita av frost, då
han en morgon kom ut för att fröjda sig över sin nyodling.
Hela axet var ludet av rim. Livet däri var dött. Det kunde
aldrig gå i mognad. Med tungt hjärta skar han av säden,
räfsade ihop den och körde in den i ladan till kofoder.
Han hade sex barn, och de två äldsta hette Nils och Aina.
Pojken var 12 år och flickan 11. De hade aldrig varit i någon
skola, fastän de för längesedan hade åldern inne. Deras hem
låg i Korpilombolo kapellförsamling, och det var flera mil
till kyrkplatsen, där skolan fanns.
Far hade på lediga stunder försökt sig på att lära. dem
läsa, men det hade just inte blivit så värst mycket av med den
saken. Nils kunde stava tvåstaviga ord i Luthers finska
postilla. Förutom en finsk bibel och ett par gamla almanackor
var detta den enda bok, som fanns i huset. Mer lärdom
hade far inte, och svenska kunde han inte alls, ty de talade
alla det finska språket. Nils och Aina kunde ej ens säga
Sverige, namnet på sitt eget fosterland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
