Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra avdelningen
- 194. Nils och Aina och arbetsstugan i Korpilombolo. Av Julia Svedelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visst svensklärdom på köpet», — det sista tyckte far var det
minst viktiga.
»Hörde du?» viskade Nils. »Laidaures barn får äta sig
mätta!»
»Ja, jag hörde», svarade Aina. Mer sade hon inte. De
säga ej så många ord, barnen i de tysta bygderna.
*
Att nn berätta hela historien om hur det gick till, att
också Nils och Aina fingo komma dit, där Laidaures barn voro, det
skulle bli för långt. Det är nog att säga, att det fanns rum i
Korpilombolo arbetsstuga för dem också.
På nyåret 1903, då nödårets följder hårdast tryckte
folket på Norrbottens landsbygd, grundades på åtta platser i
länet dessa Norrbottens arbetsstugor, dessa skyddande hem för
vanlottade barn. Och till dem ha skaror av barn sedan dess
fått komma, barn från de fattigaste, mest avsides liggande
skogstorp och ödemarkshem.
Nästan alla de socknar, i vilka arbetsstugor upprättats,
sträcka sig helt och hållet eller till största delen norr om
polcirkeln. De äro väldiga till ytinnehållet. Somliga äro stora som
hela Värmland. Då kan du också förstå, att det är lång väg
till kyrkan för dem, som bo i utkanterna.
När Nils och Aina kommo till arbetsstugan, stod en
vänlig föreståndarinna och tog emot dem och ledde dem in i salen,
där rykande vällingtallrikar kantade det långa bordet. Vet
du, hur det känns, när magen är så tom, att den ville skrika,
om den kunde, så kan du också föreställa dig, hur de
uthungrade barnen kände det att nu få äta sig mätta. Och har du
frusit, därför att du saknat varma kläder, så vet du, hur det
är att få ta på sig en tjock tröja och ett par hela skor. Men
ingen kan bättre än ödemarkernas vanlottade barn veta, vad
det vill säga att från okunnighet och slöhet föras in i en ny
värld, som bjuder på kunskaper och är fylld av arbetsglädje.
I arbetsstugorna arbetas med både tankar och händer.
Barnen, som vistas där, få lära sig tala svenska och läsa i
svenska böcker och skriva sitt eget lands vackra språk.
Flickorna undervisas i att sy och laga, väva och spinna, koka mat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:13:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lffsp/12/0796.html
