Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde avdelningen - 337. Valda stycken av nyare svenska diktare - Mor Malenas höna. Av »Ernst Ahlgren» (Victoria Benedictsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag undrar, om inte min höna har kommit hit in?» sade
hon genom näsan med ett snärpande ljud, likt en ankas röst.
När hon kände sig brydd, snärpte hon alltid värre än eljest.
Nu först bevärdigades hon med en blick.
»Jo, det har hon. Och jag har slagit benen av’na. Hon
ligger där inne i risbunken1. Där kan I själv leta.»
Mor Malena såg förstummad på honom ett ögonblick. Det
var nästan omöjligt att tro honom.
Han stod likgiltigt kvar och rökte som förut; endast en
skadeglad blick smög sig under hans halvsänkta ögonlock
fram emot henne.
Nu förstod hon.
»Nej, har I ta’t livet, så kan I ta skrået2 mä», svarade hon
därefter med smärtans oåtkomliga majestät och lämnade
gården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
