- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
18

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kola-Pelle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vid jularna, då bönderna alltid hade gott om mat
och dricka, brukade han gå rundgång till gårdarna,
men slutade vanligen vid garveriet, där drängarna
skötte om honom och förmådde honom att sjunga
tokiga visor, som visserligen voro föga uppbyggliga
men satte sprätt på samkvämet.

En julafton hade det blivit mycket sent. Drängarna
bjödo på goda julsaker och Kola-Pelle kom i sin
finaste rock med en flaska i bakfickan. Ty den rocken
hade verkligen en bakficka. Det var en skörtrock, en
så kallad bonjour, present av kyrkoherdens son, som
var klädsnobb och studerade till något fint i Uppsala.

Det är omöjligt att beskriva Pelles utseende i den
kostymen, ty hans byxor och skor voro de vanliga.
Bonjouren satt som ett korvskinn på hans muskulösa
gestalt medan byxorna — ja, må någon annan
redogöra för uppenbarelsen. När drängarnas konfonium
tagit slut, håvade Pelle fram sin flaska och sade —
ty det hade blivit sent och han kände sig oförmögen
att ta sig hem på natten och ingen ville gärna hysa
honom på grund av hans brist på renlighet:

— För jössu Kristi namn, låt mej ligga kvar här!

Visserligen hade han bjudit på en omgång, men
drängarna vägrade. Då började han att bli oförskämd
och plötsligt somnade han. Han bars ned i barkboden,
slängdes i ett hörn och fick några skynken över sig
för att icke frysa ihjäl. Då kyrkfolket kom från
julottan hade han vaknat och låg och sjöng. Barkboden
låg alldeles vid landsvägen. Pelle tystnade, ty han
hörde något på vägen och trodde att en släde
passerade, Hans glädje var att byta hästar och han skrek:

— Va kostar hästen? tjyvbonne?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free