Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farbror Moholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plocka sönder honom, som han brukade göra med
bromsar och humlor...
Med skam och nesa jagades jag ut ur det
moholmska hemmet. Resolut tog tant Moholm mig i armen
och körde mig på porten. Jag var en förlorad son. Jag
tiggde och bad om förlåtelse, men för döva öron. Jag
kastade mig omkull i gräset under ett körsbärsträd
och grät och önskade mig döden. Om en lång stund
kom tant Moholm ut, fortfarande iklädd
gåbortklänningen. Hon hade kommit hem tidigare än ämnat var,
emedan kolportören inställt bönemötet. Nu ryckte hon
omilt upp mig ur gräset, tog mig med ett hårt grepp
om handleden och släpade mig ut på byvägen. Vi
skulle gå till skolläraren och jag skulle utvisas ur
den förnämliga läroanstalten.
På sin förstutrappa satt den vidrige läraren och tog
smilande emot fru Moholm. Med stort intresse åhörde
han hennes litania och dekreterade att jag från och
med morgondagen var förbjuden att åtnjuta
undervisning i hans skola. Han kunde vidtaga denna åtgärd
så mycket lättare som jag ju egentligen var för ung
och endast av gunst och nåd fått tillträde till
anstalten. Och han hade alltid trott att jag var ett rötägg,
fast jag hycklat flit och uppmärksamhet. Men i det
lugnaste vattnet gå de största fiskarna. Ja, nog hade
den stackars Martin många gånger fått straff för brott
som jag begått och läraren hade länge förstått att jag
med mina dåliga anlag icke var lämpligt umgänge för
den stackars gossen. Fru Moholm neg och tackade
och jag bockade mig, som jag var lärd. Men min
tårkälla var utsinad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
