- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
60

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tattare (En rättsfråga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vagnmakare och bodde i Vimmerby. Nu ville han hyra
smedjan av gubben Johanson. Ja, han såg ju gentil ut
och ingen tänkte på att han var mörk i hyn och från
Vimmerby och således kunde vara tattare. Men det var
just det han var. Och till yttermera visso hette han
Liljegren, som var namnet på en stor och vitt
utgrenad tattarsläkt i södra Sverige. Och Vimmerby var en
av tattarcentralerna i Småland. Där var ofta ett
förskräckligt liv i utkanterna på stan, man söp och slogs
och levde riktigt tattarliv.

Liljegren hyrde smedjan. Boningshus fanns ju också,
nämligen hos Isakson, som inte behövde mer än de
två rummen i sin övervåning, fast han hade hustru,
tre pojkar och en flicka. Men hyran behövde han så
väl och den bestämdes till ett par hundra kronor om
året och skulle betalas per månad. Alltnog — Isakson
flyttade upp i övervåningen och Liljegren flyttade in
där nere med sina tre vackra pojkar, fullvuxna var de,
mellan tjugu och trettio år. Själv var han en femtio års
karl. Fruntimmer hade de inte med sig, märkvärdigt
nog, utan lagade sin mat själva. Och arbeta kunde de.
Särskilt skickliga var de att göra liggfjädersvagnaroch
gott om kunder fick de, för en ordentlig smed
behöver inte vara utan arbete. Gamle smeden med sina
två pojkar började bli orolig så smått.

Nå — allting andades emellertid bara frid och glädje
ända till den olycksaliga dagen, då Isakson kastade
fram en hövlig förfrågan om han inte kunde få sin
hyra. Liljegren mulnade, men lovade att betala mycket
snart. Isakson väntade en tid, men behövde sina pengar
och återkom med sin begäran.

Men vid varje anhållan om pengar tycktes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free