- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
61

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tattare (En rättsfråga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Liljegren känna sig verkligt sårad och till slut blev han
fräck. Det gick så långt att han sade sig skola märka
Isakson om han sade ett ord till om pengar och
började hota sin värd till livet. Situationen blev olidlig
och Isakson var inte mannen att sätta sig i respekt.
Han blev rädd och flyttade med familjen till en
banvakt, som tyckte synd om dem.

Nu var Liljegren herre på täppan och medgången
gjorde honom ännu fräckare. Han började med sina
söner terrorisera hela trakten på tattares sätt.
Svenskarna är ett trögt folk, fullt av hetsigheter, står det
i böckerna men smålänningarna bruka vara rätt livliga
av sig. I detta fall var de mer än lovligt slöa och tålde
vad man kallar kniven. Om en bonde till exempel kom
med ett lass potatis för att sälja det på torgdagen i
byn, kunde Liljegren hejda honom och fråga:

— Vad har du där?

— Potatis, svarade bonden med hjärtat i halsgropen.

— D’ä bra, jag behöver potatis, kom hit, pojkar,
och bär in säckarna!

Det var inte lönt att bråka. Och om bonden gnällde:

»Ja sulle ha pänga!» så röt Liljegren:

— Pengar! Stryk ska du ha, bonddjävul!

Ingen vågade sig på de tre tattarna och farliga såg
de ut, var de gick fram. De uppträdde alltid
tillsammans och gingo aldrig ut om kvällarna. Alltid lovade
de pengar och erkände sig vara skyldiga sådana, men
betalade aldrig. De aktade sig noga för att stjäla eller
göra inbrott, fast de voro misstänkta för sådant på
andra trakter där de uppehållit sig. Men enligt
moralen i min hemtrakt kunde de strängt taget inte
anklagas för något.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free