- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
62

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tattare (En rättsfråga)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då mognade så småningom ett beslut hos mig och
jag hade en kväll ett långt samtal med gamle smedens
pojkar, mina hjärtevänner. Men innan vi företogo oss
något, ville jag ha reda på, vad lagen hade att säga
i ett fall som detta, och talade med länsmannen för att
få hans hjälp att avhysa tattarna och få vräkningsdom
för Isaksons räkning. Men när fjärdingsmannen kom
för att delgiva Liljegren domen, lopp denne till skogs,
så snart han på långt håll fick se lagens tjänare. Det
blev ingen delgivning den gången och
fjärdingsmannen misslyckades så ofta att han blev en visa i
trakten. När han äntligen lyckades träffa Liljegren och
kunde läsa upp domen begärde tattaren besvärstid och
historien drogs ut i månader — jag måste medge att
herrarna äro åtskilligt mera fortfärdiga nuförtiden än
då — under det Liljegren helt uppenbart drev med
höga rättvisan.

Det blev oändliga skriverier och saken uttänjdes så
att man började skratta åt hela samhället som lät en
fräck tattare göra precis vad han ville. Och under
tiden fortsatte Liljegren helt ogenerat med sina
trakasserier. Ingen vågade bråka med honom och hans
vilda, starka, vackra pojkar. Förhandlingarna med
länsstyrelsen gingo fram och tillbaka, men själva
vräkningsdomen blev det ingen klarhet med. Det hela blev
dumt och olidligt.

Det var då jag och tre andra friska pojkar togo
rättvisan i våra egna händer. Jag medger att vårt
handlingssätt var barbariskt, men skulle väl Liljegren
ha förstått något annat.

Orätt var ju — det måste jag som präst medge, att
det vi gjorde skedde i den småländska ilskans och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free