Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ursinnig, då han fick höra att Fina skulle stå på
skampallen och få varning.
— Som en människa är skapt, så blir hon!
förklarade han. Och när pastorn kom ut på gården efter
samtalet med Fina, möttes han av Mattson som skulle
segla honom hem.
— Hörnu, får jag tala ett ord med pastorn, innan
vi hissar på! Vem är det som har skapat Fina?
— Det är Gud, svarade den blyge unge mannen.
— Nå, tror inte pastorn, att Gud kan laga till folk
som han vill? Det är väl han som bestämmer, hur di
ska bli?
— Det är så, Mattson! Men vi kan inte begripa
Herrans vägar och uppsåt med människor och deras
liv.
— Nå, om pastorn inte begriper det, varför i
herrans namn ger sig pastorn till att skälla ut Fina? Se
Fina är som ett eldkol, som alla blåser på och så
länge det blåser, brinner det. Var och en har fått sin
kurs utklarad i skallen och den följer han. Har
pastorn seglat?
— Nej.
— Nå då så! För den kursen, vi har fått, den går
både över djupvatten och grund och ibland pekar den
rakt på bondlandet.
— Hör nu Mattson, vi ska inte resonera om sådant
här annat än med ödmjukt sinne, och Mattson är inte
ödmjuk.
— Nej, det är jag inte, för jag är ifrån Södermöja,
och där väjer de inte för någonting. Men jag vet min
plats för om masten och jag gör mig inte till befäl,
som pastorn gör. Ursäkta en enkel sjöman, men rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
