Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ta upp genever eller får det vara Östgöta Sädes?
Jag har gravat en sik ...
— Välsignad är mamsell bland kvinnor! Kast loss,
sa Janson, när han dog! Nå, det var då för väl att vi
äntligen fick något att bita i! Enkelt, men välment!
Man måste inskränka sig i kristider! Men vad ser mitt
emaljöga? Mattson har glömt ta in flaggan.
— Mattson fick två groggar, kapten! sade
mamsellen.
Det blev en supé. Jag är inget matvrak, men inför
höjden av kulinariskt vetande måste man ge sig. Stekt
ål med skarpsås var säkert de olympiska gudarnas
ambrosia. Känner en icke skärgårdsbo till, att gravad sik
i vissa benådade ögonblick kan vara förnämare än
gravlax. Känner en landkrabba till att gravlaxen bör
njutas i mycket tunna skivor med peppar och mycket
dill på knäckebröd — tunt? Nej, det gör icke den råe
lantbon!
Jag frågade Skårberg om icke mamsellen kunde få
deltaga i den supé hon arrangerat på ett fullkomligt
Brillat-Savarinsätt.
Kaptenen mörknade. — Nej! Det är nog att hon
en gång får ärva mig! Men vill du ormtjusa henne
efteråt, så var så god! Hon är en levande receptbok.
Men mer är hon inte.
Det blev sent. Kaptenen berättade och jag gjorde
anteckningar.
— Ja, som du hör, alla våra gamlingar är döda och
så småningom kommer vi efter.
— Ja, naturligtvis, men jag träffade en gammal
bekant i dag på vägen hit, gumman Lotta Janson. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
