- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
239

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Såå, det var gentilt! Men varifrån får herrn
pengar till det?

— Dom får jag av herr Fūrstenberg!

Och han fick dem.

När jag ett par år efteråt som nygift kom från
Italien med min unga hustru och stannade tio dagar i
Paris uppsöktes jag genast av Olle. Man såg på honom
att han var märkt av döden. Han bodde tillsammans
med Ivan Aguéli och en modell utanför Paris och
reste varje dag in till stan för att vigga till det
gemensamma hushållet. Var kväll fick han en louisdor
av mig och försvann omedelbart. Dagen innan jag
skulle resa hem kom han till mitt hotell tidigare än
vanligt. Han ville göra upp med mig, sade han.

— Hör du, Albert, jag vill bara säga att jag inte
tycker om ditt djäkla bondsätt att låna mig pengar.
Du ger ut som om du skulle vara millionär, överlägset
och fräckt — alldeles som om jag vore en tiggare.
Det tål jag inte och nu får det vara slut med
umgänget oss emellan.

— Hör du, Olle, sade jag. Jag känner dig ganska
bra och vet absolut säkert att du kommer till Gare
du Nord i morgon kväll och tigger en louisdor till.

Han kom och fick två louisdorer. Men han älskade
mig på något sätt och jag kunde absolut icke bli
rasande på honom. Han reste kort därpå till Biskra
och dog i lungsot. Hans brev till mig därifrån äro
rörande och andas konst och vänskap. Sit ei terra levis!

Men nu kommer jag äntligen till målet för mina
bohemiska funderingar, vännen Otto. Låt mig kalla
honom så. Han är död för mer än femton år sedan
och om han kan höra denna mina dödsruna i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free