- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
240

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstnärsfolk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

himmel, kan jag gott inbilla mig att han småmysande
säger åt någon annan artistängel: »Ja, fy fan, jag var
en förlorad son, fy fan! Har du någe ylons?» Den
språklärde åhöraren anar med rätta att han med detta,
ord menar pilsner.

Han var son till en hantverkare i Göteborg, var en
liten rundskuren, rödblommig karl med rätt feta
kinder, rödgula, snitsigt uppvridna mustascher och
knollrigt hår av samma färg. Hans ögon spelade. Han var
en Bellmanstyp och kände för övrigt icke till någon
annan skald än Bellman. Men honom kunde han
utantill. Han uppbar etthundrafemtio kronor i månaden av
Pontus Fürstenberg för att kunna göra studier till de
väggmålningar i Valands trappuppgång som han aldrig
gjorde. Han bodde hos sina föräldrar, åt vilka han
betalade trettio kronor i månaden för logi och mat,
men var ytterst sällan hemma, ty han bodde i vårt
träpalats ute vid Örgrytevägen, svalt med oss, festade
med oss och gjorde intet, annat än mycket
undantagsvis. Men allt han rörde vid blev konst. Gud, en
sådan konstnär! Ingen svensk målare har kunnat
teckna en kvinnokropp som han! Det blev musik i
linjerna, mäktigt i formen, skönt att skåda, men intet
blev färdigt, avslutat. Det han gjorde var en vägvisare
in i Guds härlighet, en glad bön om skönhet, men en
avbruten bön, som slutade i ett stammande.

Men han kunde också teckna så kallade busar, han
var expert på sådana och kände enligt sin egen
försäkran de mest förfallna individer vid hamnen och i
Masthugget.

— Höru, jag var i sällskap med en verkligt stilig
buse i natt och drack förskräckligt mycket ylons med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:37:12 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lfsf/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free