- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
306

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen från Småland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och själv avskyr jag minnet av en lärare ännu efter
femtio år. Men en har verkligen som gammal, darrande
gubbe bett mig om förlåtelse. Han fick den, men jag
menade ingenting med den. Så länge kan sådant sitta
i! Han skulle ha kunnat göra mig till brottsling.

Jag tror att Heidenstam någonstans har sagt att den
svenska aristokratins vardagsmat är paltbröd. Däri
ligger mycken sanning. De småländska adelsmännen
voro i gemen fattiga och levde därefter. De sparade
sig till de tillfällen då representation verkligen
behövdes, och det var inte ofta. Jag minns en utfattig
ädling med ett stolt namn av historisk klang som
sparade blott för att en gång om året kunna resa upp till
Stockholm för att gå på kungabal. Då putsades hans
gamla adelsuniform upp så gott sig göra lät, men den
såg påver ut i alla fall. Han reste upp och ned i
tredje klass och levde på matsäck, men han hade ändå
varit med. Byskräddaren visade mig uniformen en
gång och skakade på huvudet.

— En gång te går dä inte. Han spricker opp i
veckena, å grön ä han, fulingen! Ja har försökt mä bläck
på di värsta ställena, men dä syns, elännet. Jaa, d’ä
väl att en annan inte behöver va så finer!

Men ändå stodo adelsmännen så högt i böndernas
ögon att det inte var långt mellan dem och
treenigheten. Ty de höllo på sin adelsmannaära och skötte
sin ekonomi så att ingen kunde anmärka på något.
Men i min hemsocken stodo de icke vidare högt i
kurs, och detta berodde på följande. Där fanns två, av
vilka en var min fars företrädare som
stationsinspektor. Den andre var ett gammalt försupet original, en
fanjunkare Ulfsax. Hans far hade varit överste och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free