- Project Runeberg -  Läsebok för svenska folket /
307

(1945) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barndomsminnen från Småland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gifte sig så småningom med sin lagårdspiga. Nu var
översten död sedan många år, men »överstinnan»
levde ännu och närmade sig hundratalet, gick alltid i
kyrkan i en ruin av en gammal sidenklänning och var
mycket förnäm, fast hon talade en fruktansvärd
småländska och i vardagslag gick i träskor och var svart
av smuts. Sonen hade av Carl XIV Johan redan i
vaggan blivit utnämnd till fanjunkare på grund av faderns
förtjänster, Men hans militära bana tog hastigt slut.
Han gjorde sig omöjlig redan som volontär. Nu levde
han på sin gamla mors lilla pension och inkomsten
av litet skrivgöromål i en halvt förfallen stuga i
närheten av stationen. Stationsinspektor Liljenstolpe var
en medelålders vildbasare och libertin, som i brist
på annat umgänge höll sig till Ulfsax och lät honom
hjälpa sig att tömma de spritkaggar han skickade
efter från Eksjö var avlöningsdag. När han druckit
så mycket att han ansåg sig olämplig att representera
på perrongen sjukrapporterade han sig och fick
regelbundet samma vikarie, en stationsskrivare Olsson,
vars första åtgärd varje gång var att skicka till
gästgivargården efter tvåhundra helbuteljer öl, vilka
placerades under telegrafbordet på expeditionen och
vanligen räckte tills Liljenstolpe hann friskna till så
mycket att han kunde hålla i flaggan och vrida på
semaforen. Då reste Olsson, och Ulfsax infann sig, även
han tillfrisknad. Men Liljenstolpes bakrus och humör
voro förfärande. Ulfsax tålde icke så mycket som han,
och att dricka ensam ansåg Liljenstolpe vara
oförenligt med en adelsmans heder. Med stationskarlens av
sprit något fumliga hjälp avkläddes då Ulfsax helt
och hållet, insmordes från huvud till fot med klister

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:14:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lfsf/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free