Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sin harmoniska skönhetsverld kände icke humorn;
först när det antika samhällslifvet började upplösas och
en ny tids åsigter trängde förstörande in och sprängde de
gamla sköna formerna, ser man spår af humor. Men det
var dock först på en af kristendomens grundsanningar
befruktad jordmån, som humorn kunde slå ut i full blomma;
ty kristendomen förutsätter en söndring emellan himmel
och jord, och dess grundläror — syndaförderfvet och
försoningen genom Kristus — stämma på det innerligaste
samman med humorns elementer.
Humorns olika skiftningar är o icke ensamt beroende
af den enskilda personlighetens lynne och karakter, utan
lika mycket af den nationella egendomligheten; ty mindre
än någon annan kan skalden lösgöra sig från sambandet
med den nation han tillhör. Så är den tyska humorn,
sådan som den i förra århundradet framträdde, en ättling
i rakt nedstigande linie af den engelska, men har dock
en med denna iögonenfallande olikhet, beroende af
natio-nallynnets egna art. Innan vi derföre gå att tillse, på
hvad sätt humorn yttrar sig inom den svenska
litteraturen, må vi kasta en blick på det svenska nationallynnet.
Geijer i sin oöfverträffade skildring af den nordiska
naturen gör uppmärksam på, att våren, som rörer alla
varelser, synes i Norden mer än annorstädes liksom röra
naturens eget hjerta och erbjuder, särdeles i
bergstrakter, der öfvergången är hastigare, skådespelet af ett på
en gång ur långvarig dvala åter vaknande lif, ett
skådespel, som äfven måste genomtränga det dunklaste, mest
nedtyngda bröst med en stråle af tillvarelsens ljufva lycka.
Omedelbart på denna öfvergång följer en stilla
blommande förkofring, som eger ett eget men rörande behag
genom dess afbrott mot den eljest så ofta ofruktbara
skönheten i den nordiska naturen och genom den skugga
af snar förgänglighet, som lägger sig öfver vårens egen
skönhet. ”All naturens skönhet har i Norden ett visst
”spädt tycke. Och den skarpa motsats mellan sträng-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
