Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det lägsta, endast vara till för att tjena såsom medel
för höjande af den öfversälla stämningen. Vill man på
dessa sånger använda moralens måttstock, så kan det
endast ske genom att med detsamma uppgifva det, hvarpå
deras poetiska berättigande uteslutande beror. Till denna
grupp sluta sig ock de epistlar, hvilka uttala ett käckt
förakt för de hänsyn, som vanligen bestämma
menni-skornas handlingar och uppförande, ådagalägga det
obesvärade sätt, hvarpå skalden leker med lifvets allvar, ja,
med sjelfva döden. Huru ofta strör han icke skämtets
rosor omkring den öppnade grafven. Då i Fredmans
Epistlar bröllop endast engång beskrifves, så förekomma
fler-faldiga skildringar af begrafningar. Orsaken dertill är lätt
funnen. Då bröllop endast kunde gifva anledning till en
rent komisk teckning, så lämpa sig deremot begrafningar
bättre för humoristisk behandling. Ämnet är i sig ett
elegiskt oöh får redan genom den omedelbara
sammanställningen med det på sitt vanliga sorglösa sätt
fortgående lifvet ett humoristiskt intresse. Skalden vet, att hvarje
blomma plockas på randen af en afgrund, och då han
plockar den, kastar han leende eu blick ned i det gapande
svalget. Men ser man närmare till, skall man finna, att
i nästan alla döds- och begrafnings-epistlarna förråder sig
en känsla af det uppskakande i förgängelsen, det
högtidliga i döden. I några träder denna känsla fram på ett
djupt gripande sätt, ja den sista hvilostadens lugna ro har ;
väl knappast blifvit målad mera rörande, för att icke säga
mera idylliskt, än i några af Bellmans sånger. Att dessa
så ofta återkommande påminnelser om döden härflyta ur
den förgänglighetskänsla, som vi sett spela en så vigtig
roll i den Bellmanska humorn, behöfva vi väl här
knappast anmärka. Men fastän skalden sålunda har en djup
känsla af sakens allvarliga sida, låter han icke
dödstan-karna göra sig otillgänglig för de väldiga intrycken af det
lefvande, som från alla sidor strömmar in på honom. Det
tanklösa lättsinnet fäster sig ensidigt vid lifvet; den tung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
